Jag har verkligen varit dålig på att uppdatera den senaste tiden. Men jag har jobbat så mycket att jag inte hunnit kolla så mycket på de serierna jag velat. T ex har jag inte ens hunnit se avsnitt två av The Event än! Och det måste jag verkligen göra. Men i morgon börjar jag 13.30, vilket innebär att jag hinner se en hel del ikväll utan att vara död på morgonen sen. Ser jag fram emot!

SPOILER ALLERT! SPOILER ALLERT! Har du inte sett fjärde säsongen av Dexter men tänkt att göra det bör du sluta läsa NUUUU! Det gäller dig, Fredric. Annars får du skylla dig själv. Och alla ni andra också.
Det finns många bra serier. Riktigt många faktiskt. Men få, väldigt få, kan jämföra sig med Dexter.
Dexter har allt. Spänning, humor, romantik, fantastiska karaktärer, fantastiska skådespelare, bra musik, snyggt filmat, bra klippt, snyggt intro, you name it.
Därför var det en otrolig sorg när fjärde säsongen slutade väldigt spännande med - ÅTER IGEN, SLUTA LÄS OM DU INTE SETT FJÄRDE SÄSONGEN AV DEXTER!! - att Dexters fru Rita låg blodig i badkaret. Död. Vilket innebar att det var ett väldigt spännande slut med många frågor.
Första avsnittet, liksom troligtvis en hel del av de vi kan vänta oss i höst, handlade om Ritas död. Vilket innebar att det faktiskt blev ett ganska känslomässigt avsnitt, även för mig som brukar vara totalt okänslig. Men så är det. Serier jag gillar berör helt enkelt.
Men trots detta finns även den mörka humorn kvar som ett härligt avbrott i allt det känslomässiga. Och skådespelet är som vanligt på topp! Jag säger bara Jennifer. Carpenter. Vad fantastisk hon är! Hennes gråtscener är outstanding. När hon i fjärde säsongen pratat med Dexter om Lundys död och bryter ihop blir man helt och hållet blown away. Bland det bästa jag sett. Och även i det här avsnittet överträffar hon sig själv, i just en gråtscen.
Jag är i alla fall ganska säker på att Dexter även i höst kommer bli den bästa drama/thriller-serien vi kommer få se. Utan nämnvärd konkurrens.

Hur ska stackars Harrison klara sig utan sin mamma?

Usch vad besviken jag var när jag såg den nya NBC-serien Chase häromdagen. Inte för att den på något sätt var dålig, tvärtom, den var väldigt bra. Men jag trodde inte att det var ett fall i varje avsnitt utan att det skulle vara lite som med Dexter t ex som har ett fall under en hel säsong. Det brukar vanligtvis bli mycket bättre, framförallt eftersom ett avsnitt av Chase bara är dryga 40 minuter.
Serien handlar om en US Marshal, Annie Frost (jordnära spelat av Kelli Giddish) och hennes lilla team som fångar farliga brottslingar. I första avsnittet jagar de den familjemördaren Mason Boyle (läskigt och skickligt spelat av Travis Fimmel) som har en förkärlek för blonda servitriser.
Chase stora problem är tiden. Man hinner inte känna någon connection till karaktärerna och fallen i sig är ganska standardmässiga och blir väldigt snabbt avklarade. Därför kommer jag ge det en chans till, det sänds nämligen i natt igen. Och jag hoppas att man kommer bli lite mer lockad att se fortsättningen efter det, för nu känner man sig bara halvsugen.

Nya superpolisen Annie Frost spelad av tjejen med det coola efternamnet

Jag gråter. Jag gråter stora tårar. Varför? För att jag hade rätt. Igen.
Det görs inga bra serier i Sverige längre. Solsidan och Graven vandrar ensamma på den vägen. Med några små följeslagare som går en liten bit bakom.
Som ni säkert listat ut gillade jag alltså inte SVTs nya skånesatsning Starke Man.
Den är helt i stil med allt annat skräp som görs nu för tiden. Skumma, tillgjorda dialekter, peruker som ser mer fejk ut än Heidi Montag. Nu är det dessutom inte ens snyggt filmat, som annars brukar vara SVTs signum. Det är istället kornigt, filmat med handhållen kamera på ett ocoolt sätt och känns helt enkelt allmänt B.
Starke Man handlar om Sveriges näst tråkigaste kommun; Svinarp. Man får följa kommunalarbetarna i Svinarp, bestående av ett gäng mer eller mindre tråkiga och skruvade karaktärer med Lars-Göran Bengtsson i täten.
Så nej, Anders Jansson, gå tillbaka till Hipp!Hipp! Snälla... Och ni andra, gå tillbaka till tv-soffan 21.15. Då kommer äntligen The Event.


SVTs senaste bottennapp

Ikväll ska jag tro det eller ej försöka kolla på ännu en svensk serie. Nämligen Starke Man som sänds i SVT1 klockan 20.00. Den enda anledningen till att jag kommer kolla på det är för att Hipp! Hipp!-skådisen Anders Jansson är med. Att Anna Blomberg också är med skadar ju inte heller.

Direkt efter Modern Family kommer som bekant Cougar Town på ABC. En serie jag gillade till en början men sedan tröttnade rejält på. Efter halva säsongen kom jag på mig själv med att kolla på det för att det kändes som att jag var tvungen. Då la jag av.
Första avsnittet av säsong två som sändes häromdagen var jag dock tvungen att se. Varför? Jo, för att serien återigen fick besök av en av Vänner-stjärnorna, den här gången av Jennifer Aniston. Tidigare har även Lisa Kudrow gästspelat.
Jennifer spelar en lite speciell terapeut till huvudpersonen Jules. Rollen var faktiskt väldigt rolig och hon bjöd på de enda skratten i avsnittet. Men det är också det som är problemet med Cougar Town, det är för glest mellan skratten. Det krävs alltså att man ska behöva ta in en stjärna som Jennifer för att det ska bli bra.
Så nej, Jennifer får helt klart en tumme upp, men Cougar Town får tummen ner.

Cougar Towns nya säsong bjöd in en av mina stora favoriter

Rubriken säger allt! Modern Family är tillbaka igen med en rykande färsk säsong!
När man nu såg det första avsnittet av den nya säsongen påmindes man återigen varför den blev Emmy-belönad för några veckor sedan. Det är en helt fantastisk serie som utan tvekan kommer gå till historien som en av mina stora favoriter. Och Gloria och Phil visade återigen att de förtjänar sina placeringar på min lista.
I säsongens första avsnitt ska Mitchell och Cameron bygga ett prinsesslott åt sin adoptivdotter Lily, trots att Mitchell inte ens kan använa en hammare, Phil ska försöka sälja hans och Claires gamla skruttiga bil och Manny bjuder hem en bortskämd flicka som är så ocolombiansk man kan bli, till Glorias förtret.
Avsnittets mest minnesvärda citat; "It was delicious".
And that's what just happened on Modern Family.

Ny säsong av Glee har satt igång! Och tillskillnad ifrån How I Met Your Mother startade den upp riktigt starkt! Minst två nya medlemmar verkar vänta, och Sue Sylvester var bättre än någonsin med flera oförglömliga citat! Bådar riktigt gott.
And that's what you missed on GLEE!

Glees andra säsong startar starkt

Som jag nämnt tidigare i bloggen har jag ofta lite svårt att bli såld på ett pilotavsnitt. I alla fall när det handlar om drama/thriller-serier. Prison Break, 24 och Dexter tog mig mig flera avsnitt innan jag blev såld. Men när jag väl blev det, blev jag det big time.
Det finns givetvis undantag. När jag såg första avsnittet av Lost kände jag direkt att det här var något stort. Förväntningarna hade infriats och jag kände en glädje som är svår att beskriva. Likadant var det med Heroes som direkt tilltalade mig.
Nästan samma känsla kände jag även när jag nyligen såg första avsnittet av den superhypade serien The Event som jag nämnt tidigare här i bloggen. Jag blev såld direkt.
Kritiker har dragit direkta paraleller till tidigare nämnda Lost och 24, och det är fullt förståeligt. Jag hade båda i tankarna i princip hela tiden. Med det inte sagt att serien känns som en kopia. Snarare tvärtom, det känns nytt och fräscht och en perfekt ersättare eftersom både Lost och 24 gick i graven tidigare i år.
Handlingen i The Event känns svår att beskriva efter pilotavsnittet. Men huvudsakligen handlar det om Sean Walker (spelad av Jason Ritter) som tillsammans med sin flickvän åker på semesterkryssning. Resan går bra och paret kunde inte ha det bättre, tills en dag då Sean kommer tillbaka till sitt rum efter en snorklingstur. Han upptäcker att hans keycard inte fungerar, och när han pratar med de i receptionen upptäcker de att han inte ens finns med i deras register. Och när de väl öppnar dörren till hans rum bor det några andra där. Och hans flickvän som stannat hemma från snorklingsturen på grund lite mycket att dricka kvällen innan, är spårlöst försvunnen.
Samtidigt får USAs president reda på något chockartat samtidigt som ett flygplan är påväg att störta mot hans hem. Och i flygplanet sitter... Sean Walker?
Frågorna är betydligt fler än svaren i första avsnittet, precis i äkta Lost-anda och man kastas mellan olika personer och olika tider hela tiden, vilket är ganska förvirrande. Men spänningen man känner i 24 finns där hela tiden och den härliga mystiken ifrån Lost är ständigt närvarande. Dock hade jag önskat ett betydligt längre pilotavsnitt, precis som vanligt. 40 minuter räcker helt klart för att väcka ens intresse, med råge, men det känns också som om det bara var en enormt lång inledning och att det troligtvis är i nästa avsnitt som vi kommer få reda på något över huvudtaget. Eller så dröjer det sex säsonger. Det har vi ju varit med om förr.
Hur som helst älskade jag det och ser fram emot en actionfylld, mysterisk och härligt nervkittlande höst tillsammans med höstens nya storserie, The Event.
Så ni som inte kollar på amerikansk tv får för Guds skull inte glömma att kolla på det på SVT den 26 september nu när de för en gångs skull köpt in en serie såpass snabbt!



The Event imponerar stort!

SPOILER ALLERT! SPOILER ALLERT! Har du inte sett femte säsongen av How I Met Your Mother men tänkt att göra det bör du INTE fortsätta läsa nu. För här kommer det handla om det första avsnittet av den nya säsongen som började sändas i natt.
Som vi vet slutade förra säsongen med att Robin och Ted nästan kysste varandra igen. Hade det inte varit för att Ted färgat håret blont hade det troligtvis blivit så. Med andra ord var det väldigt synd att han gjorde det.
Det slutaden också med att Lily trodde hon sett Barneys "doppelgänger", vilket innebär att hon och Marshall ska försöka skaffa barn.
Där slutade alltså säsong fem i våras. Det är också där säsong sex tar vid.
Avsnittet är roligt men lite under medel. Dock får man reda på lite nytt angående mamman, vilket alltid är bra. För det är det man vill numera känner jag. Nu när man är inne på säsong sex känns det som att det börjar bli dags att få lite mer att gå på. Vilket man nu har.
Enligt skaparen Carter Bays blir det den bästa säsongen någonsin, vilket låter lovande med tanke på att de tidigare säsongerna varit fantastiska. Så vi får se hur det blir med det.
Ser i vilket fall som helst verkligen fram emot nästa vecka redan.
And that's what just happened in HIMYM.

How I Met Your Mother är nu igång igen! Som vi (jag) väntat!

Det här har jag letat efter i flera år. Nu kan jag dö lycklig.




Mer nostalgi än såhär kan det inte bli!

Okej. Valdagen. Och jag gjorde något oväntat.
Sedan april har jag varit helt säker på att Moderaterna skulle få min röst. Men så igår såg jag Slutdebatten på svtplay och blev inte alls imponerad av dem. Istället var det Miljöpartiet som verkade absolut bäst. Tyvärr vill jag ju helst se en borgerlig regering och då passar inte Miljöpartiet att rösta på. Men jag tänker att om det blir en rödgrön regering vill jag att Miljöpartiet ska ha mer att säga till om. Därför blev det dem jag röstade på. Trodde jag inte igår morse.


Så det kan gå. Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig.

Nu har jag äntligen lyckats se den nya svenska serien I Anneli som jag skrev om för ett tag sedan. Jag hann ju inte se det när det gick på tv men tack vare den fantastiska uppfinningen internet kan man se programmen när man vill på kanalernas hemsidor. Vilket jag faktiskt föredrar.
Hur som helst. Jag är generellt sett väldigt skeptisk till svenska serier, vilket jag också skrivit om tidigare. Men det finns några guldkorn. Flera av de har dessutom varit skånska, vilket även I Anneli är.
Men tyvärr kan man efter pilotavsnittet konstatera att det här nog inte blir ännu ett.
Anneli (spelad av Sissela Benn) är en ovanligt vanlig tjej. En nobody. Någon som inte har några vänner, lever ett tråkigt liv helt utan spänning. Dock har hon den osynliga rådgivaren Liket vid sin sida. Liket är den som agerar efter vad hon egentligen tänker och vill. Vilket inte alltid är klokt.
Grundidén är bra, och hade det stora landet i väst tagit idén och gjort den till sin egen hade det troligtvis blivit väldigt lyckat. Men nu känns det bara så otroligt svenskt med vemod och depression blandat med lite skruvad humor. Låter det som Nurse Jackie? Det är det inte. Inte heller som The Big C.
Jag kommer dock ge det en chans till. Tror jag. För värdelöst är det inte, jag har sett betydligt värre saker. Både inom svensk tv och amerikansk. Så visst kan serien lyfta. Men är det troligt? Nja.

Rent tv-mässigt är det ingen större helg den här veckan. Tablåerna dominieras ganska förståeligt av Valet 2010. Något som för mig har blivit mycket mer intressant eftersom jag själv får rösta för första gången. Och jag är inte så typiskt svensk att jag inte berättat vad jag röstar på. Utan det blir helt klart Moderaterna. De har skött det bra de senaste fyra åren och deras vallöften ser bra ut. Även om inte det nödvändigtvis behöver betyda något.
Nästa vecka däremot skulle man kunna säga att det smäller. Nedan följer en liten lista på vilka seriestarter vi kan vänta oss den kommande veckan. Av de jag är intresserade av vill säga.

Boardwalk Empire - 19 September (har premiär i morgon så det är tekniskt sett inte nästa vecka)
Chase - 20 September
How I Met Your Mother - 20 September
The Event - 20 September
Glee - 21 September
Modern Family - 22 September
No Ordinary Family - 23 September
Dexter - 26 September

Alla startdagar är givetvis i USA. I Sverige får man vänta lite längre om man inte som jag följer dem via internet. Vilka är jag mest pepp på? How I Met Your Mother, Glee, Modern Family och Dexter hör alla till mina absoluta favoritserier och jag har väntat länge på att få se fortsättningen! Men även nykomlingen The Event kommer bli sjukt spännande att se.
Med andra ord kommer det bli en fullspäckad vecka med recensioner av så mycket jag hinner! Vilken tur att jag jobbar ganska liten den här veckan, som det ser ut nu i alla fall.

Här är mina tv-favoriter inför nästa vecka samlade. Klaga inte äver redigeringen, jag var stressad!

Regnet öser ner, det är fortfarande rätt varmt ute och löven är något mellanting mellan grönt och brunoranget. Ändå fick jag precis värdlens julstämning. Vet inte vad det var, antagligen någon doft eller ljud. Jag har nämligen väldigt lätt att associera. När det gäller typ allt.
Hur som helst bestämde jag precis att från och med första december ska jag varje dag se på ett avsnitt av några av mina favoritjulkalendrar. Mysteriet på Greveholm (utan konkurrens deb absolut bästa julkalendern ever), Pelle Svanslös, Trolltider, Sunes Jul, Jul I Kapernaum och Tomtar på loftet (denna underbara norska julkalendern som var en parodi på alla olika realityserier som var populära för några år sedan) är de som troligtvis står på menyn. Nostalgi för fulla muggar kommer det bli! För att inte tala om julstämning. Något jag lite gick miste om förra julen då jag låg på en strand på egypten. Vilket givetvis var helt underbart det med.
Så nu får det gärna bli december snart. Oktober och november klarar jag mig helt klart utan.

Greveholm är 90-talet när det var som bäst

Nu är jag tillbaka ifrån Robert Gustafssons testföreställning. Och det går ju inte att säga annat än att han är ett riktigt proffs! Alla andra komiker bleknar ju i hans närhet, inget snack om saken.
Däremot var det mycket upprepningar, flera sketcher hade man sett (och framförallt hört) förr. Men det var kul ändå. Mycket var nytt och fräscht och helt fantastiskt roligt.
Men roligast av allt var nog att vara del av en testpublik, på grund av oss bestäms vad som ska vara med och inte i den slutgiltiga föreställningen. Sånt är alltid kul.
Nu måste jag faktiskt lägga mig, är sjukt trött.
God natt!

God morgon!
Jag kommer inte ihåg senaste gången jag var såhär trött på en morgon tror jag. Vet inte varför jag är det egentligen, kom ändå i säng hyfsat tidigt igår. Men borde väl lagt mig ännu tidigare antar jag.
Det kommer i alla fall bli ännu mindre sömn i natt, för ikväll ska jag vara testpublik på Robert Gustafssons jubileumsshow. Ska bli riktigt spännande. Har aldrig varit testpublik förr.
Nu väntar jobbet.
Ha en bra dag!

Det finns enligt mig två sorters serier som är lite extra intressanta. Dels är det dem som förstoras upp något enormt i media innan de sänts och som sedan också blir så kallade "storserier". Lost, Heroes, 24 t ex. De brukar ofta vara väldigt intressanta, bara just för att man vill veta ifall de förtjänar den uppmärksamhet de fått.
Sedan finns det de serier, som enligt mig brukar vara strået vassare, som i princip glöms bort. Knappt någon marknadsföring, ligger inklämda på en dum tid på någon obetydlig kanal. Terriers är lite av en sån serie. Den går visserligen på kanalen FX som är långt ifrån obetydlig. Men man har ändå inte hört så mycket om den.
Därför var jag väldigt nyfiken på hur den serien skulle vara när den hade premiär i USA för några dagar sedan.
Serien handlar om två privatdetektiver (bästa översättningen jag kunde komma på av private investigators, trots att det låter lite löjligt) som ofrivilligt får ett lite extra knivigt fall på halsen när ena privatdetektivens gamla kompis dotter försvinner och hennes mobiltelefon hittas hos en ihjälskjuten man. Och där avslutade jag precis världens längsta mening. Men nu fortsätter den. För på mobiltelefonen finns en film som avslöjar att en av stans rikaste och mest inflytesrika män håller på med olagliga affärer.
Det låter kanske som en klassisk deckarhistoria. Men jag lovar er. Terriers är långt ifrån klassisk. Dels är den fylld med härlig "killhumor" (vilket inte behöver betyda sexhumor) och träffsäkra punchlines och dels är den uppbyggd på ett mer intressant och oklassiskt sätt.
Pilotavsnittet bäddar inte för ett nytt mästerverk, det kan jag inte säga. Men det är det å andra sidan få pilotavsnitt som gör. Däremot bäddar det för en småmysig och underhållande deckarhistoria som vågar hålla sig utanför ramarna. Och det är tillräckligt för att jag ska fortsätta kolla, helt klart.

Michael Raymond-James (känd ifrån True Blood) och Donal Logue
(känd ifrån Freaky Finnertys) spelar huvudrollerna i Terriers

Idag hade jag egentligen velat se den nya, svenska dramakomedin I Anneli som kommer ikväll klockan 22.00 på SVT1. Men tyvärr tror jag inte jag hinner det. Måste upp tidigt och jobba imorgon har har en del jag måste göra ikväll. Bland annat skriva en recension av Terriers som jag har lovat. Och den kommer, jag vet bara inte riktigt när än.
Så thank god for SVT-play!

Yes, då var helgen snart slut igen och en ny spännande vecka börjar med att jag jobbar sent imorrn. Trots att jag inte riktigt är frisk. Men det får gå ändå.
Hur som helst har helgen i alla fall varit fantastisk och väldigt lugn. Igår såg jag Sagan om Ringen och Sagan om De Två Tornen och idag blev det Sagan om Konungens Återkomst. Otroligt bra filmer! Har inte sett de på flera år men med en gång sögs man direkt in i den fantastiska världen och man kan inte annat än att längta tillbaka till när man var elva, tolv år och läste Sagan om Ringen och andra fantasyböcker och var helt såld på allt som hade med fantasy att göra. Jag måste verkligen läsa om de böckerna igen. Och Harry Potter-böckerna. I alla fall den sista, innan filmerna har premiär. Hade varit riktigt skönt att få bli sådär lagom fantasy-nördig igen.
Allt detta Sagan om Ringandet har fått mig att helt glömt bort att jag ska skriva en recension av nya serien Terriers också. Jag förstår inte hur jag kunde glömma det. Men det får bli senare ikväll eller i morgon.

Idag är jag som bekant hemma och är sjuk. Rätt tråkigt.
MEN. Jag har bestämt att göra det bästa av situationen och bara kura ihop mig i soffan med en varm filt och varmt honungsvatten. Dessutom bestämde jag mig igår för att ha ett tv-seriemaraton när jag ändå inte har något att göra. Men tyvärr är alla mina tv-serier hos min andra förälder, så det blir istället ett Sagan Om Ringen-maraton! Vilket ska bli sjukt kul! Har inte sett de filmerna på åratal! Så det är det den här helgen kommer gå åt till. Kommer inte orka kolla på alla filmerna idag, kanske bara en och en halv eller nått. Men då fortsätter jag imorgon. Kommer bli sjukt kul förhoppningsvis.
Ha en trevlig helg, och håll er friska.

Dagnes Hiss:
Jag har blivit sjuk. Och det kan ju tyckas konstigt att det är med på hissidan. Speciellt eftersom det snart är helg. Men det är faktiskt det som är bra. Nu har jag tid att vila upp mig PLUS att jag inte förlorar en arbetsdag.
När man gick i skolan var man (läs: jag) väldigt glad ifall man var frisk på helgerna och blek lite sjuk på vardagarna, så att man missade skolan. Nu vill jag verkligen inte missa en arbetsdag, för då förlorar jag en hel del pengar. Därför hissar jag att jag är sjuk nu och inte om några dagar eller för några dagar sedan. Tyvärr skulle jag ju gått ut i helgen, och det missar jag. Men det kommer fler tillfällen.

Dagens Diss:
Den otroliga tv-torkan som råder i USa vilket innebär att den även råder för mig. Det känns som evigheten tills serierna börjar igen! Trots att det bara rör sig om några dagar.
Inte ens The Big C sändes i måndag av någon anledning. Hemskt!
Men jag får stå ut, snaaart börjar det på allvar!

I dessa tider, alltså att det inte börjat några bra serier i USA än, är det kanske läge med ett litet "Recommendation of the Day". Då och då kommer jag försöka rekomendera en serie som kanske inte är så känd eller populär men som ändå fallit mig i smaken.
Och idag tipsar jag om den kanadensiska serien Being Erica. Aldrig hört talas om den? Förstår det. Den sänds nämligen inte i Sverige än. Tveksamt om den någonsin kommer göra det.
Serien är av genren dramakomedi och handlar om den till en början ganska så misslyckad Erica Strange, spelad av Erin Karpluk. Hon har ingen flyt på jobbet, hennes pojkvänner lämnar henne och allt är enligt henne själv på grund av misstag hon gjort i sitt förflutna. Så vad händer? Jo, hon får en chans att ändra på det.
I varje avsnitt åker hon tillbaka i tiden för att ändra på en liten detalj, ibland går det bra, ibland slutar det med en katastrof.
Det som är lite skönt med serien är att man helt och hållet tagit bort den hela "butterfly effekten", alltså att minsta förändring av det förflutna kan få oanade konsekvenser. Det har man helt ignorerat och istället fokuserat på hennes känslor kring förändringarna. Vilket känns fräscht och bra.
Serien är dessutom fylld av härliga karaktärer, allt ifrån sarkastiska och kulturella terapeuter till bitchiga chefer och partyglada vänninor.
När jag började kolla på Being Erica visste jag inte att serien var kanadensisk. Men man förstod ganska snabbt att den inte var amerikansk, den är långt bort ifrån deras klassiska mallar, och med hjälp av uteslutningsmetoden kom man ganska snabbt fram till att jag äntligen sett min första serie ifrån The Great White North. Och det är jag väldigt glad att jag gjorde. Gör det ni också!
Två säsonger har det blivit hitills och den tredje börjar den 21 september i Kanada, på kanalen CBC.

Erica Strange, huvudpersonen i Being Erica

Ikväll är det säsongstart för Idol 2010. Ett program som för mig redan har börjat kännas lite tjatigt. Jag gillade de första säsongerna, då var det lite nyskapande (nästan i alla fall, det var annat än Fame Factory och Popstars) och man lyckades ändå få fram några riktiga stjärnor som det gått bra för. Men nu var det ett tag sedan tycker jag. Förra säsongen var rätt värdelös. Hur många blev kända? Erik Grönwall vann. Nu ska han sjunga i "rockbandet" HEAT. Ehh.. Okej. Gör du så. Resten av deltagarna är ganska snabbt bortglömda.
Och det är just det som är så fascinerande med Idol tycker jag. Tänk t ex omgången som var 2006. Någon som kommer ihåg vilka som var med? Knappt jag heller. Om vi tar tredjeplatsdeltagaren t ex, Felicia Brandström. Hösten/vinern 2006 stod hon på en scen varje fredag inför flera tusen skrikande fans, ett tiotaltusen personer röstade på henne och hon kunde läsa om sig själv på alla kvällstidningarns nöjessidor. Nu då? Slår var om att knappt någon känner igen henne längre. SÅ fort blir man bortglömd. Trots att man blir trea i en av Sveriges största musiktävlingar. Det måste verkligen vara traumatiskt. Jag vet inte om jag skulle klara av att gå ifrån den hysterin till ingen hysteri alls.
Men men, som sagt. Vissa håller sig kvar i rampljuset. Agnes, Darin, Sibel, Amanda Jenssen och Anna Bergendahl är väl ungefär de som lyckats bäst. Plus kanske några av de där bokstavskillarna och Måns Z.
Ikväll kollar jag i alla fall på Idol för att se om det finns några idioter som vill få sina 30 sekunders fame, OCH om det faktiskt, god forbid, finns några duktiga sångare i år.

Usch vad jag känner mig dålig på att blogga. Jag hinner ju inte med! Alla är sjuka på jobbet så jag har fått ta flera extrapass för att personalen ska räcka till. Och då blir både bloggandet och tv-tittandet lidande. Väldigt tragiskt.
Det är bara måndag och jag ligger redan efter i mitt serie-schema.
Tro det eller ej har jag i alla fall hunnit med att kolla klart på första säsongen av Desperate Housewives, på hyffsat kort tid tycker jag ändå. Så så fort jag får chansen ska jag börja på box två, som jag också köpt.
Har också tänkt att börja kolla på den (hör och häpna) svenska serien Mannen Under Trappan som jag hört mycket gott om. Och jag blir mer än gärna motbevisad om att svenska serier s u g e r som jag antydde i mitt tidigare inlägg.
Men som sagt, har en del att göra så det kanske dröjer. Vi får se.
Ha en trevlig kväll!

Sverige är på många sätt ett väldigt bra land; Vi har inga krig, vi är ett relativt rikt land, vi har bra sjukvård, bra tandvård, bra skolor, fyra olika årstider (även om det regnar för mycket i alla fyra). Något vi däremot inte har är bra tv-serier.

Sorry för dålig update den senaste tiden! Har inte riktigt hunnit med.

Eftersom jag var fruktansvärt trött efter en slitsam och lång vecka blev det bara att vara hemma igår kväll och slappa framför tvn. Och då valde jag trots allt att kolla in Kristallen som jag skrev om igår. Och om jag någon gång haft rätt var det igår. Usch vad plågsamt det var att kolla på! Tråkiga kategorier, ingen spänning, inga intressanta personer med, till och med Tilde och Linda, som brukar vara rätt bra, var under all kritik. Flamsiga och allmänt ointresserade. Men det förstår jag. Hade jag också varit.
Tyvärr är det väl så att tv4 inte kan göra galor. SVT brukar ändå lyckas med Guldbaggegalan tycker jag. Roliga inslag, kul presentatörer och intressanta kategorier. Så nej, Kristallen var verkligen ingen höjdare. Som väntat.
Stort plus att Solsidan vann två tunga kategorier. Det var de väl värda.

Ingen som är det minsta intresserad av tv-serier kan väl ha missat den enorma snackisen The Event som börjar i USA den 20 september?
Tyvärr missade jag att skriva med den när jag gjorde min lista med seriestarter. Men jag skriver med den nu istället.
Det är troligtvis den av de nya serierna jag är mest taggad inför. Den har beskrivits som en blandning mellan Lost och 24, vilket man kan se i trailern. Och eftersom jag älskar båda dessa lär det nog bli bra. Jag älskar ju mystik och tyckte inte alls att Lost snurrade in sig själv i sin egen mystik som många tycker. Så mycket mystik hoppas jag på!
Sedan måste jag ge ett stort plus till SVT som valt att sända serien enbart sex dagar efter premiären i USA. Jag kommer ju givetvis inte att vänta med att se den, men jag tror att de tjänar på att sända den nu när den är såpass het. Det luktar Heroes och Lost-hysteri faktiskt. Båda blev ju otroligt hypade, men med rätta.
Dock ryktas det om att The Event itself, alltså själva händelsen, skulle vara alieninvasion. Vilket jag inte hoppas på. Sånt har vi sett. Senast i nyversionen av V. Den är bara halvlyckad. Originalet är bättre.
Hur som helst tycker jag ni ska kolla in The Event den 20 september på NBC eller vänta i sex dagar och se den den 26 september i SVT.



Seems pretty awesome, huh?

Ikväll är det Sveriges motsvarighet till Emmy Awards; Kristallen. Och med motsvarighet menar jag en värdelös lite fjantig kopia som som bäst kanske når upp till Emmys allra svagaste punkt. Jag menar, hur kul kan det vara när Doreen Månsson är nominerad till bästa programledare? Det säger en del om kvalitén på svensk tv. Det finns ytterst bra saker med svensk tv. En av de sakerna är nominerade ikväll, och den kommer vinna, det vet jag.
Någon gång ska jag gå igenom med er vad svensk television (inte Sveriges Television) producerat som varit bra! Och den listan blir inte speciellt lång, bara så att ni vet.
Kristallen 2010 sänds i TV4 klockan 20.00 ikväll. Missa det gärna.


Tilde de Paula och Linda Lindorff som hon numera tydligen heter leder galan

En av mina stora favoriter, Conan O'Brien har äntligen bestämt vad hans nya program ska heta. Intresseklubben antecknar? Ja, lite så. Om det hade handlat om någon annan än honom. Men han är grym. Hans inledning till Emmy Awards 2006 är en riktig klassiker. Kolla in den på youtube.
Några som är ännu lite grymmare är min ALLRA största favoritkomiker och talk show host Ellen Degeneres, inte så tätt, men lite tätt följt av Chelsea Handler som även hon är smått hilarious.
Att hennes program inte finns i Sverige än är väldigt synd. Det stoppar ju givetvis inte mig, men många andra tyvärr.
Men för att komma tillbaka till det inlägget skulle handla om...programmet kommer alltså heta Conan. Eller "Conaw" som han själv sa i sin youtubevideo med the announcement. Alltså skrev jag inte fel i rubriken.
Conan börjar 8 november på TBS.

1. Barney Stinson - How I Met Your Mother

Barney Stinson (spelad av Neil Patrick Harris) är enligt mig den mest legen - wait for it - DARY tv-karaktären genom tiderna. True story.
Hans gentemot alla rätt odrägliga stil, fantastiska trick för att få tjejer och hans en miljon olika "suits" är minst like awesome som han själv.
Jag hade aldrig velat ha honom som vän, så jag förstår inte hur Ted, Marshall, Lily och Robin står ut (ibland gör de inte det heller), men att se honom på tv är något helt annat. Något fantastiskt dessutom.
Barney ÄR How I Met Your Mother. Han ÄR tv-serier. Han ÄR bäst!
Det är nog som han själv säger. Att den delen av hans kropp där skam borde finnas finns istället lite extra "awesomeness".
Det finns egentligen ingen anledning (eller möjlighet) för mig att beskriva denna fantastiska karaktär om man inte sett serien.
Det som däremot går att säga är att han är lite som jag, för som han själv säger; "It is physically impossible for me to take a bad picture - I don't know why, just ask God."
Min vinnare var en självklarthet redan ifrån början. De må ha varit jämnt bland de övriga i toppen, men Barney sitter säkert på sin tron. SUIT UP!

Barney Stinson ifrån How I Met Your Mother på plats ett

Jag vet att ni har väntat flitit på att få reda på vinnaren på min lista. Och det ska ni. Jag har vara haft en så busy dag, var tvungen att jobba över och allt. Men håll ut! Ni kan ju kolla på...jag vet inte, Oddasat eller vad som helst så länge.
För övrigt börjar andra säsongen av Nurse Jackie på SVT1 ikväll. Tyvärr vid den något obekväma tiden 22.30. Själv har man ju redan sett allt, men ni som har sett första säsongen och inte andra kan gärna spana in det. Serien Hung däremot som kommer en halvtimma innan på samma kanal har jag aldrig sett. Men det låter ju... lite konstigt.

Usch. Första september. Det innebär att sommaren faktiskt är över, vilket känns väldigt tragiskt. Det är ganska obegripligt hur det kan ha gått så fort.
När man tänker tillbaka till dagen jag tog studenten känns det visserligen länge sedan, men ändå känns det fortfarande som om man bara väntar på att sommaren ska dra igång.
Tydligen ska det i alla fall vara soligt de närmsta dagarna, men värmen saknas helt. Just nu är det tre grader utanför mitt fönster. Och dit ska jag ut nu. Kul.
Ha en bra dag, och hoppas ni har det lite varmare än jag.