Sju Säsonger På Drygt Tre Månader
Den 26 augusti i år såg jag mitt allra första avsnitt av en fantastisk serie. Serien hade då redan hållt på i mer än sex år, men jag hade ignorerat den eftersom jag trodde det var en sliskig tjej-serie där botoxade 40-åringar levde ett Hollywoodliv. Med andra ord lite Svenska Hollywoodfruar fast...på låtsas.
Serien är Desperate Housewives, om ni inte förstått det.
Och OJ vad fel jag hade om den serien! Redan efter första avsnittet insåg jag mina fördomar var långt ifrån sanna. Serien är varken tjejig eller speciellt Hollywoodglammig. Istället är den spännande, underhållande och fantastiskt välspelad. Dessutom är den full av älskvärda karaktärer som jag aldrig kommer glömma.
Nu har jag ÄNTLIGEN kommit i kapp USA, alltså sett alla avsnitt som finns av serien än så länge. Och det har jag gjort på tre och en halv månad. Att jag haft tid till något annat över huvudtaget är ganska märkligt då serien är inne på sin sjunde säsong.
Desperate Housewives kommer gå till historien som en av mina absoluta favoritserier, utan tvekan. Så bra är den.
Det enda tråkiga är att jag nu inte längre kan se på fyra avsnitt på raken ifall jag skulle haft lust utan måste vänta en vecka tills det är dags igen. Men jag antar att det är så man ska kolla på serier egentligen... Men det är inte lika kul!
Hur som helst rekommenderar jag serien, framförallt till er killar som inte vågar kolla på den för att ni tror att den är tjejig. But like I said, it's not.
The Cast of the seventh season
Heroes In My <3
För ungefär tre år sedan såg jag mitt allra första avsnitt av tv-serien Heroes. Alla tjatade om hur bra den var och jag bestämde mig för att vänta med att se den tills boxen kom ut. Och när den gjorde det, köpte jag den, satte mig framför tv:n i vintermörkret och såg första avsnittet. Efter ungefär 20 minuter insåg jag att jag kanske hade gjort mitt hitills bästa köp någonsin.
Det var ett helt fantastiskt pilotavsnitt, ett av de absolut bästa jag någonsin sett.
Hela jul och nyårshelgen led jag mig igenom bara för att jag ville hem och fortsätta kolla på Heroes.
När första säsongen var slut följde jag resten via datorn och jag var ganska snabbt ikapp USA, vilket nästan alltid är mitt mål när jag börjar kolla på min serie.
Men ganska snart insåg jag att den tredje säsongen inte var lika bra som jag trott, det hände inte så mycket och det som faktiskt hände kändes oplanerat och hastigt. Därför la jag av i början av säsong tre. Det skulle jag inte ha gjort.
Förra året, strax efter jul bestämde jag mig för att se om serien ifrån början. Det brukar jag göra om jag gillat en serie eller säsong tillräckligt mycket.
Hela jullovet gick åt till att kolla på Heroes. När jag var sjuk under två dagar såg jag en hel säsong, jag gjorde verkligen inget annat. Till slut blev det på riktigt så allvarligt att jag trodde jag såg flygande bilar när jag sekunden senare insåg att de körde på en bro ovanför mig och jag gjorde allt för att försöka upptäcka någon egen superhjälteförmåga hos mig själv. Vilket jag tyvärr inte gjorde.
När jag i alla fall börjat på säsong tre igen kände jag att det inte alls var lika dåligt som jag mindes det, och när jag dessutom kommit längre än avsnittet jag stannade vid två år tidigare insåg jag att det faktiskt fortfarande var riktigt bra! En väldigt spännande och intressant säsong.
Även fjärde säsongen var väldigt bra, trots att det ibland kändes som om manusförfattarna var lite trötta och oinspirerade.
Men efter det tog det stop. Vid den jobbigaste cliffhangern ever. NBC gick ut med att det inte blir någon fortsättning eftersom serien kostar för mycket att göra och att tittarsiffrorna inte varit vad de brukade vara.
Med andra ord kommer vi inte få reda på hur det går för våra hjältar och...ohjältar?
Det har snackats om ett specialavsnitt och långfilmer som avslutar serien, men inte heller det verkar bli av.
Det är FRUKTANSVÄRT synd att en såpass bra serie får ett så ovärdigt slut.
Jag antar att ni som inte sett serien blir speciellt sugna på att se den nu när den inte fått ett riktigt slut. Men vägen dit är helt fantastisk, speciellt första säsongen som tillsammans med Lost nog är den bästa första säsong jag någonsin sett. I alla fall den mest beroendeframkallande.
Kommer vi någonsin få reda på hur det gick för er?
Helt Underbart I Dubbel Bemärkelse
Jag kommer gå emot mig själv nu och hylla ännu en brittisk serie. Ja faktiskt.
Tidigare har jag skrivit hur bra amerikanarna är på att göra tv-serier, och det står jag absolut fast vid då min top20 över de bästa serierna (en lista som inte finns) enbart består av serier ifrån Estados Unidos de América. USA alltså...
Men nu kommer Coupling och Fawlty Towers få en kompis. An old friend, even. Nämligen Absolutely Fabulous, eller "Helt Hysteriskt" som den så fint döpts om till i Sverige.
Jag var väldigt förtjust i den serien när jag var lite, fråga mig inte varför, för den är inte så barnvänlig. Men när jag häromdagen fick reda på att den kommer få en fortsättning blev jag faktiskt lite smått lycklig. Vilket förvånade mig. Jag är nämligen skeptisk till serier som återupplivas. Det blir som bekant väääldigt sällan bra. Men just nu skiter jag i det. Det kommer istället bara bli väldigt kul att se hur Edina och Patsy har utvecklats under de sex åren de varit borta. Om de nu har utvecklats. Troligtvis inte.
Hur som helst, har ni inte sett på serien tycker jag absolut ni ska göra det. Den är...speciell, precis som brittiska serier brukar vara.
Storbritanniens coolaste ladies är snart tillbaka!
Tidigare har jag skrivit hur bra amerikanarna är på att göra tv-serier, och det står jag absolut fast vid då min top20 över de bästa serierna (en lista som inte finns) enbart består av serier ifrån Estados Unidos de América. USA alltså...
Men nu kommer Coupling och Fawlty Towers få en kompis. An old friend, even. Nämligen Absolutely Fabulous, eller "Helt Hysteriskt" som den så fint döpts om till i Sverige.
Jag var väldigt förtjust i den serien när jag var lite, fråga mig inte varför, för den är inte så barnvänlig. Men när jag häromdagen fick reda på att den kommer få en fortsättning blev jag faktiskt lite smått lycklig. Vilket förvånade mig. Jag är nämligen skeptisk till serier som återupplivas. Det blir som bekant väääldigt sällan bra. Men just nu skiter jag i det. Det kommer istället bara bli väldigt kul att se hur Edina och Patsy har utvecklats under de sex åren de varit borta. Om de nu har utvecklats. Troligtvis inte.
Hur som helst, har ni inte sett på serien tycker jag absolut ni ska göra det. Den är...speciell, precis som brittiska serier brukar vara.
Storbritanniens coolaste ladies är snart tillbaka!
The Big C Växer För Varje Avsnitt
Just nu är jag sjukt förbannad på posten! För en och en halv vecka sedan skickades ett paket till mig som ett rekommenderat brev, men det har ännu inte dykt upp! Och rekommenderade brev ska dyka upp dagen efter, precis som vanlig post. Men det är ingen som vet var paketet befinner sig just nu. Allra minst jag. Och det gör mig sjukt förbannad.
Det som i alla fall gjorde mig lite gladare var att jag såg nya avsnitt av The Big C nyligen, serien jag recenserade i början av min bloggkarriär. Och till min glädje kan jag säga så här någon dryg månad senare att serien fortfarande håller extremt hög klass. Showtime bevisar helt enkelt att de är mästare på att göra fantastiska serier. Så jag måste faktiskt rekommendera den igen. Den är ett måste. And that's my recommendation of the day.
Ha en bra helg! Imorgon blir det filminspelning för min del och på söndag blir det kalas för lillasyrran. Sedan börjar allvaret... vilket ni får höra om senare!
Det som i alla fall gjorde mig lite gladare var att jag såg nya avsnitt av The Big C nyligen, serien jag recenserade i början av min bloggkarriär. Och till min glädje kan jag säga så här någon dryg månad senare att serien fortfarande håller extremt hög klass. Showtime bevisar helt enkelt att de är mästare på att göra fantastiska serier. Så jag måste faktiskt rekommendera den igen. Den är ett måste. And that's my recommendation of the day.
Ha en bra helg! Imorgon blir det filminspelning för min del och på söndag blir det kalas för lillasyrran. Sedan börjar allvaret... vilket ni får höra om senare!
The Great White North Briljerar
I dessa tider, alltså att det inte börjat några bra serier i USA än, är det kanske läge med ett litet "Recommendation of the Day". Då och då kommer jag försöka rekomendera en serie som kanske inte är så känd eller populär men som ändå fallit mig i smaken.
Och idag tipsar jag om den kanadensiska serien Being Erica. Aldrig hört talas om den? Förstår det. Den sänds nämligen inte i Sverige än. Tveksamt om den någonsin kommer göra det.
Serien är av genren dramakomedi och handlar om den till en början ganska så misslyckad Erica Strange, spelad av Erin Karpluk. Hon har ingen flyt på jobbet, hennes pojkvänner lämnar henne och allt är enligt henne själv på grund av misstag hon gjort i sitt förflutna. Så vad händer? Jo, hon får en chans att ändra på det.
I varje avsnitt åker hon tillbaka i tiden för att ändra på en liten detalj, ibland går det bra, ibland slutar det med en katastrof.
Det som är lite skönt med serien är att man helt och hållet tagit bort den hela "butterfly effekten", alltså att minsta förändring av det förflutna kan få oanade konsekvenser. Det har man helt ignorerat och istället fokuserat på hennes känslor kring förändringarna. Vilket känns fräscht och bra.
Serien är dessutom fylld av härliga karaktärer, allt ifrån sarkastiska och kulturella terapeuter till bitchiga chefer och partyglada vänninor.
När jag började kolla på Being Erica visste jag inte att serien var kanadensisk. Men man förstod ganska snabbt att den inte var amerikansk, den är långt bort ifrån deras klassiska mallar, och med hjälp av uteslutningsmetoden kom man ganska snabbt fram till att jag äntligen sett min första serie ifrån The Great White North. Och det är jag väldigt glad att jag gjorde. Gör det ni också!
Två säsonger har det blivit hitills och den tredje börjar den 21 september i Kanada, på kanalen CBC.
Erica Strange, huvudpersonen i Being Erica
Och idag tipsar jag om den kanadensiska serien Being Erica. Aldrig hört talas om den? Förstår det. Den sänds nämligen inte i Sverige än. Tveksamt om den någonsin kommer göra det.
Serien är av genren dramakomedi och handlar om den till en början ganska så misslyckad Erica Strange, spelad av Erin Karpluk. Hon har ingen flyt på jobbet, hennes pojkvänner lämnar henne och allt är enligt henne själv på grund av misstag hon gjort i sitt förflutna. Så vad händer? Jo, hon får en chans att ändra på det.
I varje avsnitt åker hon tillbaka i tiden för att ändra på en liten detalj, ibland går det bra, ibland slutar det med en katastrof.
Det som är lite skönt med serien är att man helt och hållet tagit bort den hela "butterfly effekten", alltså att minsta förändring av det förflutna kan få oanade konsekvenser. Det har man helt ignorerat och istället fokuserat på hennes känslor kring förändringarna. Vilket känns fräscht och bra.
Serien är dessutom fylld av härliga karaktärer, allt ifrån sarkastiska och kulturella terapeuter till bitchiga chefer och partyglada vänninor.
När jag började kolla på Being Erica visste jag inte att serien var kanadensisk. Men man förstod ganska snabbt att den inte var amerikansk, den är långt bort ifrån deras klassiska mallar, och med hjälp av uteslutningsmetoden kom man ganska snabbt fram till att jag äntligen sett min första serie ifrån The Great White North. Och det är jag väldigt glad att jag gjorde. Gör det ni också!
Två säsonger har det blivit hitills och den tredje börjar den 21 september i Kanada, på kanalen CBC.
Erica Strange, huvudpersonen i Being Erica
