Missade som bekant tyvärr Golden Globe-galan i natt, men vad jag har hört var det inte mycket att se. Så det kanske var lika bra det då.

I natt är det dags för den årliga Golden Globe-galan där tv-serier och biofilmer prisas varje år. Den sänds klockan 02.00 på Kanal9 i natt men tyvärr kommer jag inte kunna följa den direkt som jag egentligen hade velat eftersom jag jobbar imorgon. Så det får bli att kolla i efterhand.

Dock kommer här några gissningar i de mest intressanta kategorierna, såhär tror jag det går; (har fortfarande problem med att få en blankrad i mina inlägg, funkar bara ibland, så det kan se lite rörigt ut)

Bästa tv-serie - drama
Boardwalk Empire (HBO)
Dexter (Showtime)
The Good Wife (CBS)
Mad Men (AMC)
The Walking Dead (AMC)

Vi har kommit fram till inlägget där jag avslöjar vilka som tycker gör de bästa skådespelarinsatserna i varje serie. Det har faktiskt hittills varit det lättaste att avgöra. Konstigt nog.

Dags att lista de bästa scenerna ifrån mina favoritserier. Och DET kan jag säga var inte det lättaste direkt. Men nu är det gjort i alla fall. Och tro det eller ej visade det sig att flera av de är av det känslosamma slaget. Hade jag aldrig trott faktiskt. Håll utkik efter spoilervarningar. Ni vill inte se saker ni inte hunnit se än... Here they are anyway;

Dags för min första lista där jag ska avslöja De Bästa utav någonting i några av mina favoritserier. Och idag blir det De Bästa Avsnitten. Jag får inte till några mellanrum mellan serierna, av någon anledning. Men jag tror och hoppas att ni överlever.

Nytt år. Det innebär att säsongsuppehållen snart är slut samt att ett gäng nya serier drar igång.

God Jul alla bloggläsare! Just nu sitter jag och tittar ut över ett väldigt snöigt Alingsås. Men det är ju så det ska vara på julafton. För bara två år sedan klagade vi alla över hur otroligt tråkigt det var att det inte var vitt ute. Men tji fick vi, redan förra året.

I dagens minikalender är det dags att hylla en väldigt speciell person. Känns som att det kan vara läge för hyllningar nu när det är julafton imorrn och allt.

Folk använder ordet "hypad" väldigt olika. För de flesta är det något som fått onödigt mycket beröm eller uppmärksamhet, bra mycket mer än de förtjänar. För andra är det något som blivit upphausat, men som inte nödvändigtvis inte förtjänar det.

Att skratta kan vara fruktansvärt. Framförallt när det är på ett helt olämpligt ställe, när man sitter på bussen och kommer och tänka på något kul, tysta minuter, begravningar, ni vet.

Ni kommer alla veta vad jag pratar om. När man har höga förväntningar, tror att något kommer bli fantastiskt, men sedan blir fruktansvärt besviken. Det man trodde stämde inte. Inte på något sätt.

Året var 2004. Knutbymorden var ett hett ämne, tsunamin drar in över Indiska Oceanen och en helt fantastisk serie hade premiär en höstdag i USA.

Min käre fader fyller år idag, och det har varit fest hela kvällen, men jag smiter utan en stund för att hinna skriva ett inlägg innan det blir den nittonde (Åh nej, jag har blivit en av de bloggarna!).

Under 80-talet blev hela världen förälskad i serien med ödlorna ifrån yttre rymden.

Första gången jag kom i kontakt med serien var när den sändes i repris på Kanal5 för många år sedan. Mamma och pappa i princip tvingade mig att se den och sa att det var kult och att de vuxit upp med serien. Självklart älskade jag den med en gång.

Den nya serien är väldigt lik den gamla på många sätt. Framförallt är det stämningen som de lyckats behålla i remaken. Att de dessutom har något snyggare effekter och en lite mer "ungdomlig" attityd gör det inte sämre.

Ser väldigt mycket fram emot andra säsongen som drar igång under 2011. Rumor has it att två av originalskådisarna kommer dyka upp i andra säsongen. Inga mindre än Jane Badler (som spelade the bad girl

Diana) och Marc Singer (journalisten och huvudrollsinnehavaren Mike Donovan). Kommer bli otroligt kul att se!

Imorgon är det Årets Upptäckt som står på schemat. Så kolla in bloggen då.

Överlag har 2010 varit ett ganska uselt tv-år. I alla fall när det gäller nya serier. De serier som återkommit med nya säsonger däremot har för det mesta varit riktigt bra.

En av världens mest omtalade serier fick i våras sitt storslagna avslut. Även det blev ett av de mest omtalade sluten i serievärldens historia. Vad var det egentligen som hände? Varför fick man inte svar på det och det? Vem var det egentligen som...?

Min första kategori i nya Minikalendern är Årets Nykomling.

Nu när det börjar närma sig jul tänkte jag starta en liten minikalender. Några veckor för sent, I know, men det blir en specialare istället.

Det finns serieintron. Och så finns det serieintron. Ni vet där namnet på serien dyker upp, ofta samtidigt som någon eller några av huvudkaraktärerna samtidigt som en avslöjande musikslinga hörs i bakgrunden.
Jag har listat mina absoluta favoriter utan inbördes ordning, några ifrån serier jag avskyr, vilket är lite kul egentligen. Bra intron behöver alltså inte betyda bra serier.

Dexter


Den här säger verkligen mycket om serien, men framförallt om Dexter. Hans vanliga rutiner framställs som lite creepy. Med andra ord precis motsatsen till hans liv. Hans något creepy rutiner framställs som helt vanliga. Briljant! Och oerhört snyggt gjort.

Lost


"Whaaaat?" tänker ni. Men ja. Det här är ett väldigt enkelt intro som faktiskt förklarar hela serien. Lost helt enkelt. Musiken är extremt passande dessutom. Mycket välgjort!

True Blood


Jag blir helt lycklig när jag ser det här introt! Men så fort det är slut blir jag olycklig när jag inser hur serien gick ner sig och blev riktigt kass. Synd på ett så bra intro. Och låten sen!
Hela introt är så härligt random och förvirrat på ett planerat sätt. Konstnärligt, dessutom. Sjukt bra!

Six Feet Under

Ännu ett lysande exempel på att bra intron inte behöver betyda bra serier. Som ni vet finns den här serien med på listan över de mest överskattade serierna jag vet. Och det står jag fast vid. Dock är introt fruktansvärt snyggt och... jag vet inte, fängslande? Kan inte komma på ett bättre ord. Jag gillar det skarpt i alla fall, trots att det är lite väl långt.

Chuck


Sett för lite av den här serien för att kunna uttala mig. Men introt är värt att komma ihåg! Humoristiskt, snyggt och udda. Precis de rätta ingredienserna  för ett lyckat intro.

Desperate Housewives


Med en låt komponerad av låtskaparen till The Simpsons, vilket hörs, bjuds vi på ett färgsprakande intro som lyckas med att kännas modernt retro, random och humoristiskt. Till skillnad ifrån Dexters intro vet man inte riktigt vilken typ av serie det här kommer bli när man ser introt. En sitcom? Barnprogram? Ironisk thriller? Och det är det som är så otroligt spännande.

Håller ni med mig? Är det här bra intron? Vilka är era favoriter?

Idag är det söndag. Ifall ni hade missat det. Och det innebär att det bara är några veckor kvar till Första Advent. Tre, för att vara exakt.
Känns rätt sjukt, att det snart skulle vara jul. Det var ju sommar nyss. Vart har hösten tagit vägen? Men tänk, snart är det vår.
Grattis om ni kände igen det jag precis skrev...
Hur som helst bestämde jag mig för för flera månader sedan att så fort det blev första december skulle jag kolla på ett avsnitt varje dag av mina favoritjulkalendrar genom åren.
Här kommer en liten lista över det jag ska kolla på under december;

Trolltider (1979 & 1985)
Första gången jag kom i kontakt med Trolltider var när jag var tre år och den sändes i repris. Folk tror inte på mig när jag säger att jag kommer ihåg det, men det är faktiskt så. Mamma spelade in det så att jag kunde kolla på det om och om igen, vilket jag gjorde under åren. Och det blev bara bättre och bättre.
Citat som "Det är jag som bestämmer här i stubben" och varelser som Draken Eldtunga har etablerat sig bland mig och min kompiskrets sedan barndomen. Kul också att veta att mina föräldrar såg kalendern när de var i tioårsåldern.



Sunes Jul (1991)
För mig är Sune humor. Eller nej. För mig är Rudolf och Håkan humor. Det är de som står för den riktiga underhållningen i den här fantastiska julkalender ifrån mitt födelseår.
Jag kan fortfarande vika mig av skratt när prästen försöker få upp familjens bildörr, när Rudolf ska laga knäck eller när Håkan inte är kissnödig längre.
Häromdagen kollade jag i min dvd-hylla efter Sunes Jul, hittade den och förfasades över att en av discarna var borta! Så mitt mission de kommande veckorna blir att leta reda på den. För jag SKA se Sunes Jul i december.



Jul I Kapernaum (1995)
För mig har mystik varit nummer ett för att en serie ska bli lyckad. Tvåa kommer humor.
Kapernaum är nog en av de mest mystiska julkalendrar jag sett, alltså fullkomligt älskade jag den! Det var hemliga portar, mystiska stjärnor i underjorden, skumma pantbaksägare och läskiga, svartklädda ryttare.
Dessutom innehöll den andra kvarten av julkalendern roliga dockor i form av knasiga Magister Munter och hans elever, den tidsresande Fru Dito och stackarn Sidney som aldrig lyckades se någon film på biografen Bio Rio.
Tyvärr verkar jag vara ganska ensam om att gilla den här kalendern, vilket jag tycker är väldigt märkligt. Jag såg den igen på dvd för tre år sedan ungefär och tyckte fortfarande den var väldigt spännande och underhållande, så jag förstår inte varför folk inte uppskattade den.
Den är HELT klart given i min dvd-hylla.



Mysteriet på Greveholm (1996)
THE Julkalender skulle man väl kunna säga. Alla sena åttiotalister och tidiga nittiotalisters favorit.
Det finns inget bättre sätt att förbereda julen på än att följa familjen Olsson på deras äventyr i spökslottet Greveholm.
Jag överdriver inte när jag säger att jag kan ALLA repliker (okej jag överdrev kanske lite), men det blir inte sämre för det. Lillan, Ivar, Melitta, Astrid, Leif, Jean, Staffan, ni kommer ALLTID vara mina favoriter!



Pelle Svanslös (1997)
Mitten av nittiotalet var verkligen en guldperiod för julkalendrar.
Efter två år av mystik kom nu den varma, humoristiska och allmänt fantastiska julkalendern med den svanslösa katten i huvudrollen.
Det är verkligen en feel good-kalender, trots att den till viss del handlar lite om mobbning. Pelle vinner ju trots allt ändå alltid i slutändan.
Det här är nog också den som efter Sunes Jul är den mest humoristiska kalendern, mycket tack vare de fantastiska Bill och Bull som ALLTID levererar.



Tomtar på Loftet (2001)
Det här är ju egentligen ingen sån julkalender vi är vana vid, som sänds i SVT kvart över sex varje dag i december fram tills jul. Det här är istället en norsk parodi på realityserier där ett gäng norrmän, utklädda till tomtar låses in på ett höloft där de i äkta Big Broter-stil röstar ut varandra och är allmänt... realityshowiga.
Kalendern sändes i Norge 2001 och i Sverige 2002 och 2003 och blev väldigt populär. Även för mig och min familj som satt och... asgarvade rent utsagt till varje avsnitt.
Norrmän är roliga att driva med, sure, men de kan de med. För det här är humor i världsklass!



Håller ni med mig? Vilken är den bästa julkalendern?