Dr. Percival "Perry" Cox (spelad av John C. McGinley) är en person som man tillskillnad ifrån Hurley, som jag skrev om igår, aldrig skulle vilja ha som vän. Jag tror inte ens det går att vara vän med Dr. Cox. Och det kanske är därför man gillar honom. Jag tycker i alla fall att han är helt underbar! Man önskar att man själv kunde vara lika snabbtänkt och komma med fyndiga punchlines på samma sätt som han gör. Och ibland har jag till och med fått höra att jag är som honom. Jag har valt att ta det som en komplimang.

Men det som gör honom ännu mer underbar är att man vet att innerst inne bryr faktiskt även han sig om de han jobbar med. På sitt egna lilla sätt.

Phil Dunphy (spelad av Ty Burrell) är den jobbigt coola pappan som vill vara allas buddie. Han är typen som alla utom hans egna barn älskar. Samtidigt som han är rätt påfrestande i längden.

Jag vet flera pappor som är PRECIS som Phil, bland annat min pappa är ibland slående lik honom till sättet. Därför står Phil för väldigt mycket igenkänningshumor, vilket ofta är den bästa varianten av humor. Den funkar alltid.

Jag lider lite med Alex, Luke och Haley som behöver ha honom som pappa. För att inte tala om stackars Claire som är gift med honom. Jag skulle föredra att ha honom som... en granne kanske? Eller en uncle man bara träffar på jul.

Sue Sylvester (spelad av Jane Lynch) är det nyblivna fenomenet Glees antagonist skulle man väl kunna säga. Men en väldigt underhållande sådan.

Det tog mig fyra avsnitt att börja gilla Glee, och anledningen till att jag inte gav upp innan var just Sue. Hennes rakt igenom elaka sätt är väldigt älskvärt, av någon anledning.

Likt Regina Newly är en kvinnlig variant av Homer Simpson är Sue lite av en kvinnlig variant av Dr. Cox. Utåt sätt "elaka" (men senare visar det sig att även dem har mänskliga och omtänksamma sidor, tänka sig), punchlines dränkta i guld och helt enkelt ett underbart drygt sätt. And that's how Filip C's it.

Leo Chingkwake (spelad av Tommy Chong) är en person jag nog skulle bli lite smått rädd för ifall jag skulle träffa honom. I alla fall ändå fram tills det att jag börjar prata med honom.

Första gången Leo öppnade munnen i That 70's Show började jag gapskratta. Jag kommer inte ihåg exakt vad han sa, men det var sjukt kul i alla fall. Precis som allt Leo säger. Det har kommit till den nivån att så fort han dyker upp börjar man skratta, innan han ens sagt något. Vilket bara tyder på en sak; You're awesome, man!

I morgon publicerar jag början på min top10.