Ikväll är det säsongstart för Idol 2010. Ett program som för mig redan har börjat kännas lite tjatigt. Jag gillade de första säsongerna, då var det lite nyskapande (nästan i alla fall, det var annat än Fame Factory och Popstars) och man lyckades ändå få fram några riktiga stjärnor som det gått bra för. Men nu var det ett tag sedan tycker jag. Förra säsongen var rätt värdelös. Hur många blev kända? Erik Grönwall vann. Nu ska han sjunga i "rockbandet" HEAT. Ehh.. Okej. Gör du så. Resten av deltagarna är ganska snabbt bortglömda.
Och det är just det som är så fascinerande med Idol tycker jag. Tänk t ex omgången som var 2006. Någon som kommer ihåg vilka som var med? Knappt jag heller. Om vi tar tredjeplatsdeltagaren t ex, Felicia Brandström. Hösten/vinern 2006 stod hon på en scen varje fredag inför flera tusen skrikande fans, ett tiotaltusen personer röstade på henne och hon kunde läsa om sig själv på alla kvällstidningarns nöjessidor. Nu då? Slår var om att knappt någon känner igen henne längre. SÅ fort blir man bortglömd. Trots att man blir trea i en av Sveriges största musiktävlingar. Det måste verkligen vara traumatiskt. Jag vet inte om jag skulle klara av att gå ifrån den hysterin till ingen hysteri alls.
Men men, som sagt. Vissa håller sig kvar i rampljuset. Agnes, Darin, Sibel, Amanda Jenssen och Anna Bergendahl är väl ungefär de som lyckats bäst. Plus kanske några av de där bokstavskillarna och Måns Z.
Ikväll kollar jag i alla fall på Idol för att se om det finns några idioter som vill få sina 30 sekunders fame, OCH om det faktiskt, god forbid, finns några duktiga sångare i år.